Det där med det nya kapitlet
Jag minns så väl hur maken och jag tittade på varandra och i tyst samförstånd fnös åt de stackars satarna - för något sådant skulle aldrig hända oss....
Sonen föddes och någonstans där började nedbrytningsprocessen.
I november förra året blev det sagt. Det där som andra, aldrig vi, skulle säga. De där orden som man inte vill höra:
Jag älskar inte dig, jag vill skiljas.
....och i och med det inleddes nästa process.
Sedan ett antal månader går vi i familjerådgivning hos en helt fantastisk terapeut (alla borde ha en).
Till en början var jag extrem motståndare till tanken på rådgivning - för det fanns ju inget kvar att rädda - men vi har trots allt tre barn för vilkas skull vi behövde lära oss att, åtminstone hjälpligt, kommunicera.
Och det gör vi numera.
Riktigt bra till och med. Faktiskt betydligt bättre än på väldigt, väldigt länge.
Det här är ingen skilsmässa.
Än.
Att jag har köpt ett eget hus och flyttar i från honom betyder inte att vi har slutat arbeta på det vi har.
För det gör vi.
Varenda dag.
För mig är det så här det måste bli om vi ska hitta tillbaka till varandra. Jag måste, hur fånigt det än låter, "återupptäcka" honom från ett annat perspektiv än som mannen jag delar hus och vardag med.
Han är min bästa vän.
Jag vill ha allt det andra också.
Önskar dig varmt lycka till.
Ibland blir det som det blir med livet, men det kan ju bli bra ändå. Kanske blir ni som separerade, tonåringar på nytt, och ser varann igen.
Ja, det är ju nu så i livet att vissa kapitel, de trodde man aldrig att man skulle skriva eller behöva uppleva, men en dag finns de där.
Jag har genomlevt kapitel Separation som sen blev Skilsmässa, för oss fanns verkligen inget kvar att rädda efter 17 år, sorgligt men så blev det. De fyra barnen fick föräldrar på två håll. Tufft men allt går.
Det är bra att få perspektiv, kunna se genom andra "glasögon"!
Kul att du tittade på badrumsbilderna!
Vad fint du beskriver din/er situation. Lycka till med återupptäckten! Kramar i massor.
Ojoj, det här var jag ju inte beredd på att läsa.. Men ni har ju jobbat(och jobbar) på det och kanske ni saknar varandra och hittar tillbaka igen om ett tag på olika håll.
Men går inte det, ja då är det viktiga att ni har en bra relation ändå för barnens skull.. Jag önskar dig lycka till!! Kram!
Jag och min man har gått i genom precis samma situation. Jag hittade tillbaka till han men det var inte enkelt. Du måste våga älska din man igen och det är inte lätt. Jag önskar er båda lycka till!
Kramar i massor!!!
Anonym och Helena:
Tack för era fina ord, de betyder mycket :-).