Kim Possible

I går kväll satt barnen vid köksbordet och målade med vattenfärger. Jag var i samma rum men stod vänd med ryggen mot dem och pysslade med annat. De pratade och skrattade och verkade ha det väldigt pysmysigt och inne i annat som jag var så registrerade jag inte vad det var som avhandlades.

Efter en stund försvinner äldsta sonen in på toaletten och strax därpå gick jag också in dit för att hämta något.
Jag öppnar dörren och möts av en 7,5-åring med ansiktet och underarmarna fullt av lila prickar.....
Ska man skratta eller ska man gråta?
Son nummer två hör att det händer saker på toaletten, så han dyker upp strax efter och visar stolt upp sina grön-/lilaprickiga underarmar vilka han tack och lov hade begränsat sig till, men tyvärr hade de inte hållit sig till vattenfärger, utan prickarna var ritade med tuschpennor.
In i duschen med båda två och fram med stora svampen men det enda som hände var att prickarna blev något blekare, så i morse var det två ganska så prickiga killar jag lämnade på skola respektive dagis.
Nå, jag tror fröknarna har sett värre saker.

Rackarns busråttor!
Man får väl vara glad över att de inte fick för sig att måla lillasyster också :-)