Freeeeeeeeeeedag!!

...är det visserligen först i morgon, men eftersom det är så få timmar kvar av det här dygnet så skriver jag det redan nu.

Fredagen kommer att ägnas åt lite konferensande, lite team-buildande, lite middagande och slutligen en hel del dansande för det är nämligen dags för höstens kick-off!  
För en hårt arbetande trebarnsmor ges det få tillfällen till att roa sig, så i morgon ska jag passa på att svänga mina lurviga riktigt ordentligt :-).

Hoppas ni får en trevlig fredag ni också!


Mina fina...

....barn bor hemma hos mig denna veckan :-).
Killarnas rum är inte färdigt ännu (faktiskt knappt påbörjat om jag ska vara ärlig), så deras våningssäng står inne i mitt sovrum. Hur mysigt var det inte att vakna till mitt i natten och höra deras snusningar...?
Kärlek!

Förra fredagen påbörjade jag ett hälso-/viktminskningsprogram som heter Health Point. I stora drag går det ut på att "starta om" kroppen så att den blir duktigare på att förbränna fett.
Jag äter som en häst, de vanliga målen + sex mellanmål, men har trots det (eller kanske tack vare) gått ner hela 2,5 kg!
Bra, va? :-)

Fler förändringar

Jahaja, då var midsommar 2009 avklarad.
Vädret var sig likt, sillen och nubben på plats, gästerna de samma som förra året och ändå var allt så totalt annorlunda.

Jag tror aldrig man slutar förvånas över vilka vändningarna livet tar.
Gårdagens gäster är makens gamla barndomskompis och hans fru, för enkelhets skull kan vi kalla dem paret X, med  vilka vi har firat midsommar och/eller nyår ihop under många år. .
För mig har paret X alltid varit sinnebilden för ett lyckligt äktenskap. De tar hand om varandra och barnen, höjer sällan rösten mot varandra, hjälps alltid åt med mat och barn och är på det hela otroligt fina med varandra.
Ett väldigt harmoniskt och solitt äktenskap.
Trodde jag.
Han fått känslor för någon annan, hur långt det har gått vet jag inte, och när det uppdagades insåg hon att det faktiskt inte bekom henne så mycket.
De har barnen ihop, så det finns ju något att kämpa för, men hon tycker samtidigt att loppet redan är kört i och med hans känslor för denna andra (hur starka de nu är) och är på något konstigt sätt rätt oberörd av det hela.

Och jag som trodde att de skulle hålla ihop hela livet.

Våga drömma

Det här drömmer jag om:

* Mer tid tillsammans med barnen
* Mindre arbete och mer fritid
* Kunna träffa mina föräldrar och syskon oftare
* Ett hus på landet
* En häst
* En lång och härlig semester

Vad drömmer du om?

Ryyyyys.....



Trevlig helg på er!
Jag är åter på måndag :-)

Fucking frustrated

Jag blir så jävla trött på hur en del människor inte tar ansvar för sitt jobb ö.h.t.
Som i dag till exempel:
Vår receptionist är ledig av personliga skäl.
Fine, inget konstigt i det, ledig måste man ju få vara.
Men om man ska vara ledig, ser man inte då till att någon annan gör det som man vanligtvis gör?
Nädå, inte på vår arbetsplats inte. Där skickar man ut ett mail och talar om att man ska vara ledig och sedan hur resterande kollegor (dvs den administrativa/assisterande delen av personalen, dvs Fräulein Possible) sköter täckningen av receptionen, som dessutom ligger ensam på entréplan, det bekymrar en mindre.

Eller som tidigt i våras då det åktes på en två veckor lång semester till varmare breddgrader.
Hur ordnades uppbackningen då månne?
Iiinga som helst problem den gången, det fanns en lång och väldigt utförlig arbetsbeskrivning där man tydligt och klart informerades om vad som skulle göra dagligen, och passningen av repan var föredömligt schemalagt och fördelad på oss andra.
Eller nej.
Så var det visst inte.
Absofuckinglutely NOT.

Man undrar också vad som egentligen avhandlas härnere under arbetstid, för det är få arbetsuppgifter som verkar flyta på. Kaffemaskinens uppsamlingskärl för överflödigt pulver och vätska är ofta fulla (hyperäckligt eftersom det snabbt bildas mögel), kaffepulvret däremot fylls inte på, det är oftast brist på muggar och glas, broschyrer saknas, småplocket fylls på lite si och så, och så vidare och så vidare in absurdum.

Men man kanske inte behöver anstränga sig när man lever ihop med sin chef?

Mäh!

Här om kvällen satt jag och läste för killarna.
Bokvalet var yngsta sonens, Tummen tittar på natten, i vilken det figurerar en bil med "billyktorna" påslagna. Det där bekymrade stora killen väldeliga för så "heter det ju inte".
Boken tog slut och han var fortfarande väldigt bekymrad över den, i hans tycke, helt felaktiga benämningen.

"Men mamma, det heter ju inte så, det heter något annat. Du vet, så där som de säger i Blixten."
"Jaha, du menar strålkastare?"
"Ja, så heter det!"
"Men man kan säga billyktor också"
"Nej, det är för nördigt för mig"


Jaha.
Ojdå.

Fyrbenta långnäsor

(Jag bytte design, vad tycks? Helt ok, va?)

Vår ungtik höglöper just nu, behöver jag säga något mer....?
Gammelgubben, som faktiskt har fått uppleva de himmelska fröjderna hela TVÅ gånger, är djupt olycklig just nu.
Ynglingen, tillika Gammelgubbens son, är ÄNNU mer olycklig för i hans kropp pågår det något väldigt märkligt som han inte riktigt vet hur han ska hantera, och han kan för allt i världen inte förstå varför han inte får vara tillsammans med henne. I natt var han förvisad till pannrummet, för det där gnisslandet han framkallar driver oss till vansinne.

Måtte det snart vara över....

Inte många timmar kvar....

....av den här fantastiska helgen. Vilket väder!

I fredags efter jobbet satte jag mig i bilen tillsammans med två andra glada tjejer och styrde kosan mot Linköping.
Där började kvällen med champagnemingel (dock inte för chauffören, dvs moi) och produktvisning innan det blev dags för själva showen. Cecilia Lidén SJUfaldig svensk mästare i make up var på plats för att presentera och demonstrera den nya kollektionen från Eddie Funkhouser och CHRIST vad duktig hon är!
Nästa år ska jag gå kurs för henne, så det så!

I lördags hade vi kombinerat födelsedagsfirande för maken samt Mors Dags-uppvaktning för svärmor. Den sistnämnda är nyoperarad och följdaktligen inte så rörlig, så därför bestämdes det att vi skulle vara hemma hos dem.  Alltid lika trevligt!

...och i dag har man blivit firad av sin familj! Ett presentkort till Clas Ohlson fick den här lilla mamman och det ska användas till att inhandla diverse verktyg.

Dags för Bones, tjillevipp!


And the winner is....

Ellenor....?

WTF?

Ja, se det snöar

Förra veckan hade killarna besök av varsin kompis.
Efter lite lek blev det dags för glass och hela gänget ställde sig prydligt på rad framför frysen. Jag öppnade den varpå äldste sonens kompis spontant utbrister:
"Vi har ingen snö i våran frys!"

Eeehh.....
Kanske läge att frosta av frysen?

Tisdag i mitt liv

Ibland blir jag bara så infernaliskt trött på mig själv.
Som i dag till exempel
Jag slutar egentligen kl 17 men 16.30 blev jag utkommenderad på uppdrag utåt landet där jag bor. Perfekt! Fixa det jag ska och sedan hemma i ett nafs.
Vad lyckas Fröken Fräken med då? Jo, jag kommer fram och upptäcker att jag bara fått med mig hälften av det jag behövde ha med mig från kontoret.
Suck och suck.
Och suck igen.
Bara att hoppa in i bilen igen, köra in till kontoret, collect the gears och bege sig ut på la missione igen, och istället för att bli något tidig blev jag givetvis sen istället. Det är bara så väldigt mycket jag.

Sönerna sitter just nu och tittar på Superhjältarna för nittiosjätte gången (jodå, jag för räkning) och maken besöker en av stadens stormarknader utrustad med shoppinglista. Kylskåpet var i det närmaste tomt, i dag blev det någon form av pastasås med bacon baserad på gräddsås (need I say more?), så det  var i sanning hög tid att fylla på förråden.
Vi är egentligen rätt duktiga på det där med storhandling faktiskt - först skriver vi ihop en matlista för två veckors tid och sedan baseras shoppinglistan på den. Vilken dag de olika rätterna lagas på är mindre viktigt, huvudsaken är egentligen att man (i vårt fall maken) kommer hem och där finns alltid något att slänga ihop.
Men fy tusan vad jag tycker att det är trist att handla och laga mat. I mitt nästa liv, när jag är snuskigt rik, är en kock det första som ska anställas i mitt hushåll.
Fatta vad skönt det skulle vara - någon som veckoplanerar, handlar och lagar god och näringsriktig mat.
Lyx.

Framåt småtimmarna

Den här tjejen har ett underbart sätt att dela med sig av tokigheterna som händer i hennes familj, och inspirerade mig till följande lilla historia. Jag är inte ens hälften så bra på att berätta som henne, men håll till godo:

Under sin yrkesverksamma period arbetade min svärfar som lokförare vilket innebar att han ibland tvingades övernatta på annan ort. Var han befann sig den här aktuella natten vet jag inte, men på hotell var det i alla fall. 

Mitt i natten drömmer han väldigt livligt (svärfar både pratar och agerar i sömnen), om vad ska jag låta osagt för det vet jag inte, men av någon anledning vrålar han högt, kastar sig ur sängen och springer rätt in i väggen.
Givetvis gjorde han ju sig illa, men inte värre än att han vaknade till ordentligt. 
Väl tillbaka i sängen hör han hur det i rummen runtomkring honom spolas på toalett efter toalett....

Undrar hur många som vaknade med hjärtat i halsgropen?


 


Robinson

Jaha, då är de bara fyra stycken kvar.
Svor som attan när Ellenor fixade första immuniteten, för jag tycker verkligen inte att hon är värdig en finalplats. Snacka om att bara flyta med.

Heja Jarmo.

Intressanta kombinationer

Till lunch bjöds det på hamburgare här hemma men yngsta sonen hade lite andra idéer om vad han ville äta.
Potatisbullar i hamburgerbröd toppat med lite potatismos.
Den ni!
"Mmmm, det var JÄTTEGOTT mamma!"

Hörde för övrigt på någon av Rix eller Mix där det pratades om just underliga kombinationer.
En tjej som ringde in berättade att hennes sambo åt, håll i er, lussekatter doppade i bearnaisesås....
MAJJ GADD så extremt äckligt!
Hur kommer man ens på att kombinera ihop de två???

Föreställ er följande scenario:
I juletider, förmodligen en bit förbi självaste aftonen, efter att ha avnjutit en god middag (fläskfilé med pommes och b-sås kanske) så bjuds det på kaffe och lussebullar. Det är lite si och så med avdukningen, så kvar på bordet står b-såsen (t.ex. Lohmanders, vansinnigt god) och där, i ett svagt och möjligen också något alkoholpåverkat ögonblick, sträcker han sig fram och doppar lussekatten i såsen.

Ja, kanske var det precis så det gick till.

En bonde i vår by

I går kväll bänkade jag mig framför tv:n för att få mig en dos Joe Dubois, men uppenbarligen var det "färdigMediumat" den här säsongen, för i stället visades kandidaterna till Bonde söker fru.

Förra säsongen tycker jag var lite antiklimax. Peter var min absoluta favorit - otroligt sympatisk kille som kan få bli min nya bästis närhelst han vill, och dessutom hade han så himla fina kandidater. Ville, hans slutliga val, var visserligen en skön snubbe han också, men jag tycker nog att Peter och Peter var bättre ihop. Peter och Peter - ni hör ju! :-)

Skåningen valde den uppskruvade kvinnan som pratade hela tiden och redan på deras resa till Skottland (AVIS!!!) var det ju uppebart vad hon tyckte om honom.

Unga tjejen verkade krossa hjärtat på alla sina kandidater för JISSES  vad de grät de små liven. Raringar.

Bonden som gifte sig med sin unga brud lyckades med konststycket att kläcka ur sig underligheter i stort sett så fort han öppnade munnen. Jag hoppas att de är lyckliga för det var väl liksom tanken med det hela.

Men i går kväll var det alltså dags att presentera de åtta nya kandidaterna:

Mikael från Eneryda - vilken raring! Stor som ett skithus, otroligt sympatisk och rar. Och nej, han var långt i från den fagraste av bönderna, men jag hoppas han får möta kärleken. På minuslistan låg att hans mor städade huset och att han bodde i ett litet sovrum, tillika kontor, nere i källaren i det gigantiska huset.
Karl-Magnus från Vadstena - en av dem jag tror kommer att få mest svar. Såg inte oäven ut alls och till skillnad från ovan nämnda Mikael var hans hus och hushåll ett jättestort plus.
Jan-Olof från Järvsö - en riktig spillevink verkade han vara. Måste dock erkänna att jag hade lite svårt att förstå vad han sa.
Thilde från Månkarbo - jätterar, söt tjej som är en given kandidat till programmet.
Kenneth från Kalmar - det enda som fastnade hos mig vad gällde honom, förutom att han verkade som en trevlig kille, var den gigantiska, totalt smaklösa, baren anno 1985 som stod i vardagsrummet....
Elin från Österbybruk - skön tjej! Jag hoppas hon får många brev.
Per-Jörgen (missade orten) - relativt ung, trevlig och helt klart ytterligare en programkandidat.
Roger från Ljusterö - blyg, rar och såg yngre ut än sina 42 år. På sätt och vis hoppas jag att han inte går vidare till programmet, för det känns som att det kan bli lite jobbigt....

Linda kläckte i alla fall ur sig dagens groda när hon kallade Roger för "pigg och kavat".
Pigg och kavat?? Om en man i dryga 40-årsåldern?
Snacka om avsexualisering....

Ska bli intressant att se vilka fyra som väljs ut till programmet.

Människans bästa vän

Hundmänniska som jag är tilltalades jag oerhört av den här texten som jag hittade hos LeNu

"Om en hund vore lärare, skulle du kanske lära dig saker som dessa.

  • När någon du älskar kommer hem, spring alltid och möt dem.
  • Låt alltid känslan av frisk luft och vinden mot ditt ansikte vara anledning nog för exotisk lycka.
  • Bits inte när det räcker att morra.
  • Låt andra få veta när de inkräktar på ditt område.
  • Spring, hoppa och lek en stund varje dag.
  • Ta en tupplur då och då, och sträck alltid på dig innan du stiger upp.
  • Njut av uppmärksamhet och var inte rädd för andra människors beröring.
  • Om det är varmt ute, pausa ibland och lägg dig ner på rygg i gräset.
  • När du är glad,dansa runt och skaka på hela kroppen.
  • Oavsett hur ofta du får skäll - tjura inte. Spring tillbaka på en gång och bli sams istället.
  • Njut av den enkla glädjen i en promenad.
  • Var lojal.
  • Låtsas aldrig vara något du inte är.
  • Om det du vill ha ligger nergrävt, gräv till du hittar det.
  • När någon har en dålig dag-var tyst,sätt dig nära och erbjud tröst genom att bara vara."

Lately as it seems

VROOOOMMM!! (eller hur det nu låter när man startar en motorsåg)

Härmed sågas "Here comes the night" med Kim.
Vilken skitlåt.

Vad de hittar på!

I går kväll satt barnen vid köksbordet och målade med vattenfärger. Jag var i samma rum men stod vänd med ryggen mot dem och pysslade med annat. De pratade och skrattade och verkade ha det väldigt pysmysigt och inne i annat som jag var så registrerade jag inte vad det var som avhandlades.

Efter en stund försvinner äldsta sonen in på toaletten och strax därpå gick jag också in dit för att hämta något.
Jag öppnar dörren och möts av en 7,5-åring med ansiktet och underarmarna fullt av lila prickar.....
Ska man skratta eller ska man gråta?
Son nummer två hör att det händer saker på toaletten, så han dyker upp strax efter och visar stolt upp sina grön-/lilaprickiga underarmar vilka han tack och lov hade begränsat sig till, men tyvärr hade de inte hållit sig till vattenfärger, utan prickarna var ritade med tuschpennor.
In i duschen med båda två och fram med stora svampen men det enda som hände var att prickarna blev något blekare, så i morse var det två ganska så prickiga killar jag lämnade på skola respektive dagis.
Nå, jag tror fröknarna har sett värre saker.

Rackarns busråttor!
Man får väl vara glad över att de inte fick för sig att måla lillasyster också :-)

What shall we do with the drunken sailor....

I fredags efter mormors begravning bestämde vi kusiner att vi skulle passa på att umgås eftersom det är så sällan vi träffas.

Mormor har fem barn varav fyra av dem har producerat (intressant ordval, eller hur?) barnbarn, och sammanlagt var vi en nätt liten skara på 10 kusiner + syrrans man som samlades för lite samkväm. Inget märkvärdigt, lite grillat, öl, vin och så där lagom avslappnat.

Någonstans under kvällens gång verkar det dock ha blivit kortslutning i mitt hjärnkontor och av någon märklig anledning så aktiverades fjortisfyllafunktionen. Min väl intrimmade dricka-med-måtta-och-aldrig-bli-dålig-funktion verkar totalt ha ballat ur, för den rymdfyllan jag fick till var onekligen något i hästväg.
Visserligen klarade jag mig från de värsta pinsamheterna (tror jag i alla fall, den biten har nog mina kusiner och syskon betydligt bättre koll på) hemma hos syrran, för när jag insåg varthän det hela barkade promenerade jag helt sonika hem till mor och far.
Eller nja, kanske inte riktigt direkt för av någon anledning fick jag för mig att jag skulle gå och rycka i ytterdörren hos mammas och pappas granne vars hus har stått tomt sedan han dog för ganska många år sedan. Sorgligt är det, han hade varken barn eller fru och allt har gått till hans syskon som varken bryr sig om att göra några försök att sälja huset eller ens tömma det på inventarier. Det står till och med döda blommor kvar i fönstret.

Nå, det där var en passus, åter till min finfina fredagkväll.

Väl hemma hann jag väl inte mer än innanför dörren och byta några ord med gänget vid köksbordet förrän det kändes som en bra idé att försöka göra sig av med en del av den alldeles för stora mängden vin jag lyckats hälla i mig under kvällen.
Och där på toaletten på blev jag kvar i ett antal timmar, rattandes Gustavsbergsbussen (ropandes på Ulrik, talandes i den stora telefonen, kalvandes - take a pick).
Inte så jävla roligt och inte direkt värdigt. Jag låg i fosterställning större delen av lördagen och orkade inte ens ta mig upp för att säga hejdå till kusinerna som åkte hemåt (dåligt av mig!). Dessutom lyckades jag med konststycket att någongång under natten paja tvättstället, så det blev i sanning en tvättäkta fjortisfylla.
Snyggt.
Riktigt, riktigt snyggt.

Ytterligare åsikter undanbedes vänligt men bestämt ;-).

Tidigare inlägg
RSS 2.0