Det är ju som förgjort
Våra barn blir inte sjuka särskilt ofta (de har väl ärvt sin mors alldeles ypperliga gener) men nog sjuttsingen kan man ge sig fan på att när de väl blir det, så är det när vi har något inplanerat.
I morgon är tanken att hela familjen ska sätta oss i bilen, åka upp till min bror och hans flickvän i Ockelbo (nej, ingen av dem känner Daniel) och ligga över där tills på lördag.
Vad tror ni händer?
Lagen om alltings jävlighet är det som händer.
Yngsta sonen hinner inte mer än hem från dagis förrän han med ynklig röst talar om att han inte mår så bra, går sedan och lägger sig på soffan i vardagsrummet och tvärsomnar. Lilla pluttgubben....
Feber.
Jojomensan.
Tummar och tår hålles för att det går över snabbt.
Jo du, så är det!!! Man undrar ju varför det alltid blir så??!! Hoppas han kryar på sig snabbt!!
Kram!
Min man kommer från Ocklahoma!!!!!!!! Hur gammla är de och vad heter de????
Hoppas att ni kom iväg på er resa!
PS! Jo, lillan har lugnat ner sig nu. Puh!
Åh...typiskt! kan hålla med dig om att vissa dagar känns det som att det inte ens är lönt att vara glad..hehe Mrs Pessimist? japp det är jag..hoppas ni kom iväg trots allt.
Kramar
Men känner ingen av dem Daniel? Va konstigt? Trodde ju alla kände alla i så små byar! ;D
I min by kan man inte ens fisa utan att grannen vet!
Å kan du tänka hur det blev i helgen när make fick åka ambulans. Tror grannarna var inte på vår tomt med gamnackar och krattade. ;D
Ja,ja. Man kan ju aldrig beskylla folket för att vara nyfikna. Nåja. Vi bjuder på det.
Ha en fin kväll!
Hej! Vilken välskriven och rolig blogg du skriver! Hoppas du fortsätter på detta viset. Kram M
