Det är ju som förgjort
Våra barn blir inte sjuka särskilt ofta (de har väl ärvt sin mors alldeles ypperliga gener) men nog sjuttsingen kan man ge sig fan på att när de väl blir det, så är det när vi har något inplanerat.
I morgon är tanken att hela familjen ska sätta oss i bilen, åka upp till min bror och hans flickvän i Ockelbo (nej, ingen av dem känner Daniel) och ligga över där tills på lördag.
Vad tror ni händer?
Lagen om alltings jävlighet är det som händer.
Yngsta sonen hinner inte mer än hem från dagis förrän han med ynklig röst talar om att han inte mår så bra, går sedan och lägger sig på soffan i vardagsrummet och tvärsomnar. Lilla pluttgubben....
Feber.
Jojomensan.
Tummar och tår hålles för att det går över snabbt.
Mums!
Ja, så är det nog.
Spotify...
Är det inte underbart hur man bara genom ett litet klick med musen så totalt - SWOOOOOOOOOOOOSCH - kan förflyttas 25 år bak i tiden?
Musik väcker verkligen minnen, till och med sinnesstämningen gör sig påmind.
Coolt.
Barnkläder
Försökte mig på en shoppingrunda i går med målsättning att hitta några tishar och ett par shorts till vår lilla 1,5-åring. Hon har visserligen två bröder vars kläder jag gärna återanvänder, men de börjar ju bli lite slitna, så en viss komplettering kändes ganska nödvändig.
Vad hittar man då på flickavdelningen i storlek 80?
Jo, rosa, lila, vitt eller möjligtvis turkost - och givetvis detta komplett med volanger, rosetter, puffärm eller annat rysch-pysch. Shorts var det väldigt dåligt med men däremot fanns en uppsjö av små korta kjolar.
Små, korta kjolar, hur praktiskt är det?
Och var finns alla randiga eller enfärgade tishar i lite mer praktiska och lekvänliga färger månne?
Inte på flickavdelningen i alla fall.
Men det är klart, jag har ju bara erfarenhet av pojkar och det kanske är så att små flickor inte alls leker och skitar ner sig på samma sätt.
Eller????
Vad trött jag blir...
Hur slutade min lilla shoppingrunda då? Jo, efter mycket letande hittade jag i alla fall två par shorts (ett par bruna och ett par gröna) på flickavdelningen. En lindblomsgrön topp med puffärm fick det också bli bara för att jag älskar den färgen.
På pojkavdelning hittade jag däremot två jättefina tishar som gick i grönt och tre multifärgade sådana där allt-i-ett-plagg som ser ut som en kortärmad body med "shortsben".
Men jag kan väl ändå inte vara den enda mamman som föredrar andra färger än rosa till min dotter? Var hittar man praktiska flickkläder som inte kostar skjortan och är mer neutrala i både färg och utförande? Jag är ju inte på något sätt rabiat vad gäller rosa, en randig tröja med rosa i kan ju vara jättefint (till både tjejer och killar!), men allt är ju så infernaliskt extremt "tjej-tjejigt".
The search continues.
....och historien upprepar sig
Fortsättning på mitt inlägg När människor...
I går var man och barn utkastade hemifrån och ett gäng tjejer hitbjudna för lite mat och umgänge. Vi var elva stycken allt som allt, och även om alla inte kände varandra sedan tidigare blev det en otroligt lyckad kväll med massor av skratt och diskussioner om det mesta mellan himmel och jord. Ljudnivån var hög! :-)
Efter ett antal timmar här hemma var det dags för en något decimerad skara att bege sig ut i stadens nöjesliv.
Vi var ute i rätt god tid med tanke på att det var lönehelg och väl inne på krogen konstaterade vi att det var gott om plats för oss att sätta oss ner och fortsätta gaffla.
Dock visade det sig ganska snabbt att Någon i gänget hade helt andra planer, för vi hann inte mer än komma in i lokalen och ställa oss i baren förrän det limmades friskt, och under resten av kvällen såg vi inte mer än glimtar utav denne Någon.
Ingen är felfri, inte heller jag, men jag förstår verkligen inte henne.
Jag har ingen aning om hur långt hon sträcker sig, men det jag har sett är tillräckligt och det är inte snyggt.
Inte någonstans.
Via andra har jag hört hur hon haft ångest över sitt beteende på bl.a. 40-årsfesten, så varför i hela friden bara köra vidare? Om man nu vet om att man blir på ett visst sätt när man dricker, är det då inte bättre att låta bli? Varför välja att dricka och riskera att såra den man lever med - eller ännu värre, hela ens äktenskap? Om man nu är missnöjd med sitt äktenskap, vilket hon aldrig har gett mig anledning att tro, så kanske man bör lösa det på andra sätt i stället för att söka uppmärksamhet hos främmande män.
I rest my case.
Eller vad fan vet jag.....
Feelgood
Recept på en lyckad lördagkväll:
11 glada tjejer.
Lagom pretentiös mat som inte tvingar värdinnan att slava i köket hela kvällen.
Lagom pretentiös efterrrätt.
Massor av vin.
Tjat, tjat, tjat
Jisses, vad jag är trött på mig själv just nu, speciellt på mornarna.
Slår man upp ordet Tjatmonster i SAOL så hittar man en bild på mig där. På hedersord!
Så här låter det hos oss måndag till fredag mellan klockan 06 och 07:
"Godmorgon älsklingar, det är dags att ta av pyjamasen och sätta på sig kläderna"
"Ta av er pyjamasen och sätt på er kläderna"
"Hur går det med kläderna?"
"Men se nu till att få på er kläderna!"
"Ta på er kläderna säger jag ju!!"
"Sätt er och ät frukosten"
"Prata inte så mycket, ät frukosten nu"
"Men ät eran frukost har jag ju sagt!"
"Se till att den där frukosten blir uppäten! NU!"
"Dags att åka, gå och klä på er"
"Hur går det med kläderna?"
"Men klä pååå er nu!"
"Nu åker vi, se till att få på kläderna!!"
"Gå och sätt er i bilen"
"I bilen!!"
Håll med om att det låter tröttsamt....
Brum, brum, here she comes..
Bilar, finns det något tråkigare?
För mig är bilen ett sätt att ta mig från punkt A till punkt B, och allt annat där i mellan är jag så infernaliskt ointresserad av.
Dock är det ju med bilar som med allt annat, de ska underhållas för att fortsätta fungera, och nu har det blivit dags för service av min skorpa. I mitten av maj ska jag dessutom köra en rätt ansenlig mängd mil och då känns det ju extra skönt att ett proffs gjort en översyn.
I går eftermiddag ringde jag stans märkesverkstad och undrade om det fanns någon tid, och joråvisstserru - den 6/5 var jag välkommen in med silverpilen. Toppen!
Sedan kom vi in på den mindre angenäma delen av verkstadsbesöket, nämligen vad den lilla översynen skulle kosta.
2 450:-
Tvåtusenfyrahundrafemtio kronor....... Vad roligt.
Kanske inte jättemycket pengar för en service, men det finns ju onekligen roligare saker att lägga pengarna på.
Jag skulle till exempel kunna tänka mig:
10 par billiga skor.
eller varför inte:
5 par skor
eller kanske:
2 par ganska dyra skor
eller möjligtvis, även om det nog skulle svida:
1 par dyra skor
Ja, ni fattar.
Jajamensan....
20-23 grader varmt till helgen, hääääääärligt!
Do you have what we in Sweden call a skiftnyckel?
För en herrans massa år sedan hade jag förmånen att rida för Craig Stevens, och amerikan som han är hölls ju givetvis lektionen på engelska.
Jag och pållan var inte bara där som elever utan även i egenskap av "filmstjärnor", eftersom vi medverkande i hans instruktionsvideo som samtidigt spelades in. Det var två dagar med diverse gymnastiska balansövningar i vilka jag använde muskler jag knappt visste att jag hade, så efter lunch dag två var jag skapligt mör i kroppen. Hästen var stor och hennes stackars matte var trött som sjutton, så jag bad helt sonika Craig om hjälp att komma upp.
På svenskt "hästfolksspråk" skulle jag i det läget ha sagt något i stil med:
"Är du snäll och kastar upp mig?"
och på engelska blev det följdaktligen:
"Could you please throw me up?"
varvid Craig flinade lite snett och sa:
"I think you mean "leg you up" . For me to be able to throw you up, I would have to eat you first...."
Snyyyyyyygg svengelska!
Sugartooth
Vilken svag varelse jag är.
Vad hjälper det att man är noga med vad man äter till frukost, lunch och middag om man i slutänden hänger sig åt totalt hämningslöst frossande av smågodis?
Men det är ju givetvis inte mitt fel, det är det aldrig. Jag skyller istället på min chef, för det är helt och hållet hans fel. Hur kan man bara få för sig att ge ett MEGASTORT påskägg med 1,7 jävla kilo (jag vägde...) smågodis till en godisjunkey av högsta rang????
Personalvård - yeah right!! Dra ner mig sockerträsket bara....
Men nu har jag inte tid längre, jag har ett påskägg att göra ner. Tjillevipp!
Vad säger man?
Goooooooosebumps!
Spana in den här killen....
Och tips om hur jag snyggt infogar YouTube-klipp emottages tacksamt... :-)
Glad som en liten lax....
med en sådan här fin motivering:
"Jag vill ge denna vidare till ett nytillskott här i bloggvärlden, Kim Possible. En trebarnsmamma med en härlig personlighet och som har massor av synpunkter kring det som kallas Livet.. Kika gärna in hos henne!! "
Awarden kommer från anjocapi, en kanontrevlig tjej som jag har förmånen att känna IRL och vars blogg inte bara bjuder på tänkvärda ord utan även vackra bilder. Hon är därtill den som peppade mig att börja blogga. Kram på dig!
Den här nomineringen går vidare till en av mina favoritbloggar; The devil wears.
En klok, mogen och stark tjej, märkt av både sjukdom och sorg, som uttrycker sina åsikter på ett lågmält och tänkvärt sätt.
Hennes blogg är väl värt ett besök och man fastnar lätt, vilket jag och många med mig redan har gjort :-)
My compliments to the Chef
Vi hade bokat ett s.k. "Vårpaket" på Trosa Stadshotell i vilket ingick övernattning en natt + färdigkomponerad trerättersmiddag till det facila priset av 995:-/person. Hotellet tillhandhåller även diverse spa-behandlingar, men det brydde vi oss inte om att boka. Det primära var egentligen att bara komma hemifrån, sova en natt i lugn och ro och äta god mat.
Väl framme checkade vi in på vårt rum, vilket var riktigt mysigt med fönster åt två håll.
Vi hade lite tid att slå ihjäl innan det var dags för middag, så vi bestämde oss för att strosa runt lite (strosa i Trosa, moahahahaha!) och kika på byn. Vädret var fint och för en trähusgalning som undertecknad är det rena rama porrfilmen att befinna sig på en ort med så mycket snickarglädje och punschverandor.
Tillbaka på hotellet var det dags för uppfräschning inför middagen och i duschen huserade troligen ett spöke med ett lite skruvat sinne för humor, för vattnet var ömsomt hett och ömsomt iskallt. En rätt intressant upplevelse kan jag lova...
Tanken var också att vi skulle byta om men det kan vara svårt att göra när det tänkta ombytet hänger kvar på galgen hemma. Moi i ett nötskal!
På plats i matsalen blev vi informerade om vad vi skulle äta och till maten kunde man välja ett ihopkomponerat vinpaket, vilket passade menyn, alternativt välja vin ur vinlistan. Då vi båda visserligen är väldigt förtjusta i vin men däremot inga vinkännare, så fick det bli det förstnämnda.
Middagen inleddes med en liten (bokstavligen....) aptitretare bestående av ca en dessertsked pumpakräm med gräslök och bacon vilken retade smaklökarna alldeles lagom!
Till förrätt fick vi rökt hjortfilé med pepparrotskräm, senap, picklad gurka och smörstekta kantareller. Pepparrotskrämen var bredd på filén vilken sedan var rullad till en enkronas tjocklek och skivad i ca 1 cm breda skivor. På tallriken låg två rullar, ca en matsked kantareller, två lillfingernagelstora "pluppar" av senapen och ca en tesked gurka.... Inte mycket men vojne, vojne vad gott det var!
Huvudrätten bestod av rödtunga med salviasås, murklor (tror jag!) och färskpotatis och fullkomligt smälte i munnen. Fisk ska i sanning avnjutas på restaurang för, som min salig farmor skulle ha sagt, herrehelvete vad gott det var!
Efterrätten såg inte så rolig ut på papper men var en alldeles perfekt avslutning på middagen - lakrits- & citronbavaroise med hallon (ett hallon...) och biscotti. Den rätten var för övrigt den enda jag hittade på hotellets hemsida när jag skulle kolla upp menyn, och tur var väl det för jag hade ingen aning om vad det vi åt hette :-).
Framåt 22.30-tiden var vi mätta, nöjda och belåtna och lullade upp på rummet.
Jag vet inte hur era vardagsfrukostar ser ut men hos oss är det rätt plain, mackor och yoghurt, och det ska gå geschwint.
På hotell däremot, då ska det FROSSAS. Massor av olika brödsorter, pålägg i olika varianter, marmelader och sylter, juice, flera tesorter, färsk frukt, nötter och det absolut bästa av allt - bacon och äggröra! Löjligt gott. Det är dessutom underbart att slippa tänka på att ta hand om disken och få äta sin frukost i lugn och ro och nästan hur länge som helst. Lyx för småbarnsföräldrar :-).
Sammantaget var det en bra vistelse även om betyget dras ner av den bråkiga duschen, otillräckliga mörkläggningsgardiner (i kombination med österfönster...) och för varmt på rummet (sov dåligt - m.a.o. inget "sova en natt i lugn och ro").
Trosa Stadshotell får därmed betyget:
KP KP KP KP KP (tre av fem).
Bra sagt!
Jag håller inte alltid med Ann Söderlund i det hon säger, men det här var i alla fall riktigt bra.
"Jag tycker att det är så många hitte-på-problem i dagens föräldraverklighet. Hellhours, karriärstress, finakläderhets. Herregud, man väljer väl själv vilken typ av förälder man vill vara och vilka ideal man vill stå för.
Jag har också varit en sån där mamma som ser det jobbiga, men så fort man sätter sina jätteproblem i perspektiv till annat så inser man ju att allt ligger hos en själv.
Det går att köpa mat innan man går till dagis och ärvda kläder funkar lika bra.
Sen det här med aktivitetsstressen, mina barn klarar sig bra med att leka i parken. Jag tror att det är vi föräldrar som tror att barn behöver bli så stimulerade hela tiden. Deras egen lek är ofta stimulans nog."
Amen.
Irro!
Ta idag som exempel - ett litet rackarns hus (55 kvm) med källare. Övervåningen bestod av "kök" (typ pentry, ca 2 kvm), sovrum, vardagsrum, toalett och hall. Källaren var till största delen rå förutom det superläskiga "badrummet" och pannrummet. Utgångspriset var givetvis lågt och följdaktligen var det enorma mängder människor som trängdes i det lilla huset.
Hur beter man sig då som spekulant? Jo, man träffar med fördel på någon bekant som man inleder ett samtal med och det här gör man givetvis på det absolut bästa stället man kan hitta - det minimala köket! För det är ju knappast så att någon av de andra femtioelva spekulanterna kanske också är intresserade av att ta sig en titt vilket totalt omöjliggörs av dessa trögtänkta varelser.
I annonsen framgick tydligt att huset var 55 kvm och att det bara fanns ett enda stackars sovrum och ÄNDÅ hör man människor som slänger ur sig kommentarer i stil med "men det är ju bara ett sovrum", eller "men herregud, ska det där vara köket??", eller "men det här är ju alldeles för litet!".
55 kvm är 55 kvm PUNKT. Varför inte prova att LÄSA annonsen, eller varför inte ännu hellre - läs annonsen och gå sedan ut på Hemnet och få ytterligare information.
Suckers....
Jag känner mig lite stingslig i dag, märks det?
Dumburken
...och fy fan vad skönt det är att vara ensam!
Det är en lyx som jag alldeles för sällan åtnjuter men däremot hett eftertraktar....
Vad gör man då när man är ensam hemma och egentligen inte har ork med mycket?
Läser en bok kanske? Visserligen en av mina favoritsysselsättningar men mina sjukdagar har gått hårt åt mitt boklager, så jag har helt enkelt inget att läsa just nu. Läsa om bra böcker kan man ju alltid göra men just i dag var det inget som lockade.
Tittar på tv? Japp, det är precis vad undertecknad har ägnat sig åt under tre timmars tid och jisses, vad mycket knasigt de visar på tv! Jag har mina serier som jag följer men i övrigt är det inte ofta jag sätter mig ner och bara slöglor på tv, så i dag har jag stiftat bekantskap med några, för mig, helt nya tv-program.
Talang 2009 t.e.x. Vad folk hittar på! :-) Såg bl.a. en jätteduktig dansare (Whiplash) åt vilken jag satt och fånlog hela uppträdandet, och sedan var det ett brödrapar (tvillingar tror jag) som körde någon form av fakirnummer. Läskigt! En "burlesquekvinna" med ett rätt snyggt strippnummer (även om jag nog inte tyckte att hon skulle ha gått vidare) och en karl som körde någon form av rätt misslyckat transnummer. Knasigt!
Som kontrast till det körde kanal 5 Born to be different - ett program i vilket man fick följa några familjer och deras barn som fötts med olika typer av handikapp. Hur angeläget det än kändes så orkade jag helt enkelt inte se mer än korta bitar i taget och jag grät störtfloder hela tiden. Jag har tre friska barn och man inser nog oftast inte hur otroligt lyckligt lottad man är.
Det absolut galnaste var ändå Hjälp! Jag är med i en japansk tv-show. Herrejävlar säger jag bara! Vilket galet program, jag skrattade så jag grät! Vad de hittar på de där japanerna :-).
Och folk får säga vad de vill om Carolina Gynning, men CHRIST vad hon är snygg!
Nä, jag tror bestämt att jag ska sjunka ner i tv-soffan och zappa runt lite till.
Hej hopp!
REC
När klockan börjar bli dags ber man henne gå och säga nattis till mamma/pappa (beroende på vem det är som lägger) och brorsorna vilket görs med ett glatt leende, "heddå", en liten drottninglik vinkning varpå hon knatar mot trappan upp till övervåningen.
I dag var det dags att ta nattandet till nya nivåer, för brorsorna förärades inte bara vinkningar utan även varsin puss och kram :-).
Det är i de lägena man önskar att man hade det där mentala lagringsutrymmet.
Ansiktsboken...
...FB, Fejjan - kärt (...?) barn har många namn.
Jag kan inte låta bli att fundera över hur vissa människor använder sig av ovan nämnda fenomen.
För mig uppfyller fb trots allt en funktion, de flesta av mina ungdomskamrater och släktingar är spridda över hela Sverige (och världen) och fb är ett alldeles ypperligt sätt att hålla "kontakten" utan några större krav från något håll. Min vänlista är inte gigantisk, inte ens tresiffrig, och de flesta av dem (undantag finns givetvis - se längre ner i inlägget) som finns där är människor jag bryr mig om, men så fungerar det tydligen inte för alla.
Vid något tillfälle har jag ramlat man över människor med över 1000 människor på sin vänlista.
Över 1000 pers! Seriöst? Hinner man med så många "vänner"?
Ibland dimper det även in vänförfrågningar som jag ställer mig extremt frågande till.
* En ytlig bekant från 20 år tillbaka som jag inte skulle hälsa på om jag träffade honom i dag.
Adda? Eeeeh....Nej tack.
* En människa som hade häst i samma stall som jag i början på 90-talet och som inte gillade mig alls.
Adda? Absofuckinginglutely NOT! Är människan helt jävla verrückt??? Varför ens fråga?
* Yngsta (13 år yngre) brorsans gamla klasskompis som jag inte ens förstod vem det var utan var tvungen att köra lite detektivarbete på. Nooooope!
Märkligt.
Ett annat otyg som jag stör mig på är HUR man väljer att adda människor.
Om jag hittar någon kul typ som jag inte har träffat på ett tag så väljer jag självklart att bifoga ett litet meddelande i vilket jag talar om vem jag är (tycker visserligen att jag är mig lik men bytte trots allt efternamn som 18-åring vilket alla kanske inte har koll på) och lite annat smått. Brukar dessutom gå in på personens sida och kolla runt och ev. kommentera.
Har dock upptäckt att man generellt bara slänger i väg en vänförfrågan och sedan, eventuellt kanske, vid tillfälle chattar, mailar eller kommenterar. Eller skiter fullständigt i det.
Samlar man bara på sig "vänner", eller vad är det jag missar?
Well.
Det var en släng av jag-är-sjuk-och-har-inte-så-mycket-annat-för-mig-än-att-irritera-mig-på-struntsaker. Knappast ett inlägg som går till historien.
Nu ska jag kolla på StarWars med maken och äldsta sonen.
May the Force be with you!
???
Yngsta sonen var färdig med nr 2 och ropade på mig för assistans med torkning. Han har ett speciellt sätt att tala om när han är färdig vilket alltid ger mig glädjekviller i magen (trots den inte så angenäma uppgiften man ska ge sig i kast med), varpå jag gick in på toaletten med ett fånigt flin över hela ansiktet.
And then the following konversation took place:
"Vet du raring, jag älskar dig"
"Ja, och jag bajsade bara en bajskorv mamma!"
Eeehhh...?
Han lever sannerligen i sin egen lilla värld just nu :-).
Suck
Jag har tagit föräldraledigt mån-ons för att tillbringa lite tid tillsammans med barnen och vad händer?
Jag blir sjuk.
Jag är aldrig sjuk. Har ett immunförsvar som en häst och oavsett hur mycket folk i min närhet snorar och snörvlar så blir jag möjligtvis lite snorig någon dag och sedan är det över. Magsjuka har jag inte haft på flera år och feber existerar inte i min värld. Oftast är ju allt detta av godo, för frisk vill man ju vara, men ibland kan jag önska att jag också kunde få vara sjuk och ynklig och ligga hemma nedbäddad och kunna ringa till jobbet och med snortjock, knappt igenkännbar röst meddela att jag stannar hemma pga sjukdom.
Men idag av alla dagar?
Jag har tagit ledigt, solen skiner, barnen är glada (än så länge....) och vill ut och hitta på något och jag känner mig allt annat än på topp. Näsan är tvärfull, halsen gör ont, mina handleder värker och jag har en lite för trång hjälm på huvudet (bildligt talat alltså).
Skit. Helvetes jävla skit.
Förändringar
Hon somnade stillsamt in på hemmet där hon bott de senaste åren och i sin närhet hade hon bl.a. sin dotter, min mamma.
I maj skulle hon ha fyllt 95 år.
I mina tidiga tonår tyckte jag mest att mormor var en gnällig gammal tant, men med ålder kommer vishet och så även för mig, så från 20-årsåldern och framåt hade vi en bra relation. Kanske beror det på att vi hade en del likheter, för någonstans ifrån har jag ärvt min envishet och hon ligger onekligen nära till hands. Jag är därtill det "vassaste" av hennes barnbarn och på något underligt sätt tror jag att hon uppskattade vårt "gnabbande".
Mormor har fått kämpa i sitt liv. Att vara ensamstående mor med fem barn under 50-60-talet var nog precis så svårt som det låter. Hon gjorde säkert så gott hon kunde och givetvis påverkade det hur hon blev som människa. Tyvärr har jag aldrig tagit mig tid att prata med henne om det, och kanske var det helt enkelt ett kapitel i hennes liv som hon ville lägga bakom sig. Att bli lämnad för en annan kvinna måste ha gjort minst lika ont på den tiden som det gör nu, men var säkert betydligt svårare både ekonomiskt och socialt.
Jag har alltid älskat mormors hus och det är också därifrån jag har de tydligaste minnesbilderna av henne;
uppflugen på en stol i färd med att lyfta ner något från skåpen ovan diskbänken, rotandes i det stora skafferiet, rasslandes med sjutillhållarnycklarna i dörrarna hon alltid låste, rotandes i den stora frysen som stod i hallen, sittandes vid köksbordet, eller som en av de sista gångerna jag besökte henne där innan hon flyttade - vinkandes från trappan med ett stort leende och vindrufs i håret.
Sov gott lilla mormor. Jag älskar dig.
Tjoho!!
I morse visade vågen 59 kg och så lite har jag inte vägt sedan dottern föddes för 1,5 år sedan. Nu är det bara 2,5 kg kvar så är jag nere på min Pre Grav.vikt.
Beach 2009, here I come!!!
Ljuvliga varelser
Sönerna sköter sig själv i mångt och mycket och dottern börjar mer och mer köra sitt eget race.
Vi börjar se en ände på småbarnstiden och enligt alla kloka så är det nu man börjar få lite mer tid för sig själv.
Kroppen har, så gott det nu går efter tre barn, börjat återhämta sig och med större barn finns utrymme för mer "egentid".
Det låter väl underbart?
Men oj, vad det svider och kniper och trånar i mammahjärtat när jag träffar bebisar.....
Som jag har väntat!
...och äntligen har jag ett par i min ägo! Om möjligt ännu snyggare i verkligheten! 
Jeeeez, vad ohyggligt fräck jag kommer att vara i sommar.... :-)
