Så var det sagt
Jag vet egentligen inte riktigt hur jag hade föreställt mig barnens reaktioner på min och makens separation, men inte ens i min vildaste fantasi hade jag nog vågat hoppats på den vi faktiskt fick.
Efter maten i går berättade vi som det var, rätt upp och ner utan större krusiduller, att mamma hade köpt ett nytt hus till vilket jag skulle flytta och att de skulle bo där med mig varannan vecka. Det blev en hel del frågor, men i och med att jag och maken var så eniga och samstämmiga i det vi sa, så var det enkelt att svara och dessutom svara på ett bra sätt.
Sedan satte vi oss i bilen och åkte till huset i vilket vi blev kvar förvånandsvärt länge, särskilt med tanke på att det är tomt.
Killarna var väldigt entusiastiska över sitt rum och framförallt över den FANTASTISKT fina takfläkten (ironi, ifall ni missade det) som hängde kvar efter förra ägarna. Jag gjorde några tappra försök att få dem att inse att den skulle bort (den är NOT my cup of tea om jag säger så) men det var döfött. Den var ju "asacool" och skulle helt klart stanna.
Sammantaget gick det alltså långt över förväntan och jag är så lättad över att det är gjort nu.
Visst inser jag att det kommer att vara mycket frågor även framöver och kanske en del bakslag när det väl blir realitet, men vi fick en jättebra start och det är jag otroligt glad för.
I morgon är det tänkt att jag, maken och yngsta sonen ska på utflykt tillsammans med hans dagisgrupp + föräldrar. Avdelningen splittras till hösten, så det här blir en slags avslutning och samtidigt ett ypperligt tillfälle att ge honom tid tillsammans med oss utan konkurrens från sina syskon.
Meningen är att vi ska vara utomhus hela dagen med undantag för lunch.
Kan ni gissa vad väderleksrapporten säger?
Ni kan få en ledtråd;
Jag köpte mig ett regnställ i dag.
Gjorde samma sak för 8 år sedan, jag tyckte det var jobbigt. De små tyckte att det var "kul" men de två stora tyckte att det var jobbigt.
Men det är skönt om man som vuxna kan vara eniga och visa att man är vänner. Det är inte alltid så lätt tyvärr, hos oss gick det sådär. Hoppas att allt går bra!
Nyfiken fråga, hur gamla är dina barn?
Hoppas din midsommar blir fin!
Kram
Helt rätt! bara ut med det..inte lönt att linda in något i bomull när man har med barn att göra..dom fattar ändå! Glad för din skull :D
Kramar
Skönt att det gick bra! Jag är glad för din skull!
Synd på regnet bara. Här är det skinande sol.
Låter som att ni berättade på ett så bra sätt man kan! Det är det inte alla som klarar av...
Hoppas ni får en fin midsommar!
Kram
Önskar dig en underbar midsommarhelg!
Kramar
Det viktigaste är ju att du och maken är överens och att ni vill det bästa för barnen.. Det verkar ju vara på det viset och det är ju fantastiskt.. Då tror jag att barnen klarar allt!! Kram!
