Kim Possible

I fredags efter mormors begravning bestämde vi kusiner att vi skulle passa på att umgås eftersom det är så sällan vi träffas.

Mormor har fem barn varav fyra av dem har producerat (intressant ordval, eller hur?) barnbarn, och sammanlagt var vi en nätt liten skara på 10 kusiner + syrrans man som samlades för lite samkväm. Inget märkvärdigt, lite grillat, öl, vin och så där lagom avslappnat.

Någonstans under kvällens gång verkar det dock ha blivit kortslutning i mitt hjärnkontor och av någon märklig anledning så aktiverades fjortisfyllafunktionen. Min väl intrimmade dricka-med-måtta-och-aldrig-bli-dålig-funktion verkar totalt ha ballat ur, för den rymdfyllan jag fick till var onekligen något i hästväg.
Visserligen klarade jag mig från de värsta pinsamheterna (tror jag i alla fall, den biten har nog mina kusiner och syskon betydligt bättre koll på) hemma hos syrran, för när jag insåg varthän det hela barkade promenerade jag helt sonika hem till mor och far.
Eller nja, kanske inte riktigt direkt för av någon anledning fick jag för mig att jag skulle gå och rycka i ytterdörren hos mammas och pappas granne vars hus har stått tomt sedan han dog för ganska många år sedan. Sorgligt är det, han hade varken barn eller fru och allt har gått till hans syskon som varken bryr sig om att göra några försök att sälja huset eller ens tömma det på inventarier. Det står till och med döda blommor kvar i fönstret.

Nå, det där var en passus, åter till min finfina fredagkväll.

Väl hemma hann jag väl inte mer än innanför dörren och byta några ord med gänget vid köksbordet förrän det kändes som en bra idé att försöka göra sig av med en del av den alldeles för stora mängden vin jag lyckats hälla i mig under kvällen.
Och där på toaletten på blev jag kvar i ett antal timmar, rattandes Gustavsbergsbussen (ropandes på Ulrik, talandes i den stora telefonen, kalvandes - take a pick).
Inte så jävla roligt och inte direkt värdigt. Jag låg i fosterställning större delen av lördagen och orkade inte ens ta mig upp för att säga hejdå till kusinerna som åkte hemåt (dåligt av mig!). Dessutom lyckades jag med konststycket att någongång under natten paja tvättstället, så det blev i sanning en tvättäkta fjortisfylla.
Snyggt.
Riktigt, riktigt snyggt.

Ytterligare åsikter undanbedes vänligt men bestämt ;-).