Så var det sagt
Jag vet egentligen inte riktigt hur jag hade föreställt mig barnens reaktioner på min och makens separation, men inte ens i min vildaste fantasi hade jag nog vågat hoppats på den vi faktiskt fick.
Efter maten i går berättade vi som det var, rätt upp och ner utan större krusiduller, att mamma hade köpt ett nytt hus till vilket jag skulle flytta och att de skulle bo där med mig varannan vecka. Det blev en hel del frågor, men i och med att jag och maken var så eniga och samstämmiga i det vi sa, så var det enkelt att svara och dessutom svara på ett bra sätt.
Sedan satte vi oss i bilen och åkte till huset i vilket vi blev kvar förvånandsvärt länge, särskilt med tanke på att det är tomt.
Killarna var väldigt entusiastiska över sitt rum och framförallt över den FANTASTISKT fina takfläkten (ironi, ifall ni missade det) som hängde kvar efter förra ägarna. Jag gjorde några tappra försök att få dem att inse att den skulle bort (den är NOT my cup of tea om jag säger så) men det var döfött. Den var ju "asacool" och skulle helt klart stanna.
Sammantaget gick det alltså långt över förväntan och jag är så lättad över att det är gjort nu.
Visst inser jag att det kommer att vara mycket frågor även framöver och kanske en del bakslag när det väl blir realitet, men vi fick en jättebra start och det är jag otroligt glad för.
I morgon är det tänkt att jag, maken och yngsta sonen ska på utflykt tillsammans med hans dagisgrupp + föräldrar. Avdelningen splittras till hösten, så det här blir en slags avslutning och samtidigt ett ypperligt tillfälle att ge honom tid tillsammans med oss utan konkurrens från sina syskon.
Meningen är att vi ska vara utomhus hela dagen med undantag för lunch.
Kan ni gissa vad väderleksrapporten säger?
Ni kan få en ledtråd;
Jag köpte mig ett regnställ i dag.
