Time-out
Jag pausar några dagar, sköt om er så länge.
Min fina sagohäst
Grattis på födelsedagen Lillen - var i världen du än befinner dig.
The jury has reached its verdict...
Mor och far åkte med mig till huset för att inspektera eländet. Jag hade nogsamt grundat för skicket och upprepade gånger talat om för dem att huset var slitet och att det var väldigt mycket att göra på det.
Vi kom fram (jag höll andan).
Jag öppnade dörren och vi klev in (och jag höll andan).
De stegade runt och inspekterade (och jag höll andan).
Fadershjärtats granskanden ögon for runt i huset, utan någon bekymrad rynka i mellan (och jag höll andan).
"Jaha, men inte var det ju så farligt det här. Såsom du har föreställt det trodde vi att det skulle vara mycket värre"
PUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUST.
Oj, vad lättad jag blev! :-)
Pappsen höll till och med med om att jag hade gjort en riktigt bra affär. Det ni! :-)
I dag har pappa börjat kakla ovanför diskbänken och i kväll efter jobbet åker jag och mamma dit för att städa.
Mina fina föräldrar - ni är BÄST!
Nästan en vanlig tisdag
Min förhoppning var ju givetvis att jag skulle ha hunnit flytta in i huset och att de skulle bo där med mig, men si där sket det sig. Badrummet är inte riktigt färdigt än, så följdaktligen snyltar jag (och resten av familjen) på maken ett tag till.
Än har de inte varit och inspekterat underverket (huset alltså) men det ska bli väääääldigt intressant att höra min fars reaktion på skicket. Visserligen gjorde jag några tappra försök att förklara i går kväll, men det kändes inte riktigt som att han tog till sig det jag sa (eller gjorde du det lilla pappsen??? ;-)).
Hur som helst är jag jätteglad över att de har kommit och eftersom Fadershjärtat har lite svårt att vara overksam så räknar jag med att få en del saker gjorda.
Återkommer!
Fler förändringar
Vädret var sig likt, sillen och nubben på plats, gästerna de samma som förra året och ändå var allt så totalt annorlunda.
Jag tror aldrig man slutar förvånas över vilka vändningarna livet tar.
Gårdagens gäster är makens gamla barndomskompis och hans fru, för enkelhets skull kan vi kalla dem paret X, med vilka vi har firat midsommar och/eller nyår ihop under många år. .
För mig har paret X alltid varit sinnebilden för ett lyckligt äktenskap. De tar hand om varandra och barnen, höjer sällan rösten mot varandra, hjälps alltid åt med mat och barn och är på det hela otroligt fina med varandra.
Ett väldigt harmoniskt och solitt äktenskap.
Trodde jag.
Han fått känslor för någon annan, hur långt det har gått vet jag inte, och när det uppdagades insåg hon att det faktiskt inte bekom henne så mycket.
De har barnen ihop, så det finns ju något att kämpa för, men hon tycker samtidigt att loppet redan är kört i och med hans känslor för denna andra (hur starka de nu är) och är på något konstigt sätt rätt oberörd av det hela.
Och jag som trodde att de skulle hålla ihop hela livet.
Så var det sagt
Jag vet egentligen inte riktigt hur jag hade föreställt mig barnens reaktioner på min och makens separation, men inte ens i min vildaste fantasi hade jag nog vågat hoppats på den vi faktiskt fick.
Efter maten i går berättade vi som det var, rätt upp och ner utan större krusiduller, att mamma hade köpt ett nytt hus till vilket jag skulle flytta och att de skulle bo där med mig varannan vecka. Det blev en hel del frågor, men i och med att jag och maken var så eniga och samstämmiga i det vi sa, så var det enkelt att svara och dessutom svara på ett bra sätt.
Sedan satte vi oss i bilen och åkte till huset i vilket vi blev kvar förvånandsvärt länge, särskilt med tanke på att det är tomt.
Killarna var väldigt entusiastiska över sitt rum och framförallt över den FANTASTISKT fina takfläkten (ironi, ifall ni missade det) som hängde kvar efter förra ägarna. Jag gjorde några tappra försök att få dem att inse att den skulle bort (den är NOT my cup of tea om jag säger så) men det var döfött. Den var ju "asacool" och skulle helt klart stanna.
Sammantaget gick det alltså långt över förväntan och jag är så lättad över att det är gjort nu.
Visst inser jag att det kommer att vara mycket frågor även framöver och kanske en del bakslag när det väl blir realitet, men vi fick en jättebra start och det är jag otroligt glad för.
I morgon är det tänkt att jag, maken och yngsta sonen ska på utflykt tillsammans med hans dagisgrupp + föräldrar. Avdelningen splittras till hösten, så det här blir en slags avslutning och samtidigt ett ypperligt tillfälle att ge honom tid tillsammans med oss utan konkurrens från sina syskon.
Meningen är att vi ska vara utomhus hela dagen med undantag för lunch.
Kan ni gissa vad väderleksrapporten säger?
Ni kan få en ledtråd;
Jag köpte mig ett regnställ i dag.
Våga drömma
* Mer tid tillsammans med barnen
* Mindre arbete och mer fritid
* Kunna träffa mina föräldrar och syskon oftare
* Ett hus på landet
* En häst
* En lång och härlig semester
Vad drömmer du om?
Ryyyyys.....
Jag är åter på måndag :-)
Bröderna Brothers
Våra fantastiska, förunderliga pojkar, som dessutom är sådana jättefina kompisar.
Visst är de osams ibland, konstigt vore väl annars, men det som trots allt genomsyrar deras relation är kärleken till varandra och till lillasyster.
Den är så uppenbart varm och innerlig.
Världens Bästa Brorsor.
YÄK!
Så här lagom inför beach -09 känner jag mig allt annat än upplagd för att dra på mig en bikini.
De finfina 59 kg jag hade lyckats ta mig ner till är ett minne blott och detta enbart p.g.a. min alldeles urusla karaktär.
Jag är verkligen sämst!
Under hela hösten och vintern var jag hyfsat träningsflitig och snittade 4 träningspass i veckan, men i början av april blev jag sjuk och sedan dess har min träning totalt failerat.
Just nu känner jag mig bara som en mänsklig version av Yabba the Hut...
Men nu jäsiken är det dags för en ändring!
I går och i dag har jag stått på CT:n och nu när jag checkat av konditionen och insett att den faktiskt inte var så erbarmelig som jag trodde, så blir det skogs-/landsvägslöping härnäst.
I närheten av oss finns en travtränare som har en finfin träningsslinga i skogen vilken jag brukar nyttja. Tyvärr är den rätt kort, bara 1,6 km, så det blir lite tradigt i längden att springa flera varv. Å andra sidan är det ett utmärkt sätt att öka på mina rundor lite försiktigt eftersom jag dessutom kan gena och springa halva varv.
Nä, nu ska jag duscha och sedan bingen.
God natt!
Jag har ju glömt!
Roligt är det i alla fall och jag blir så löjligt glad! :-)
Awarden kommer från finaste, allra bästaste anjocapi. Hon är min "bloggmentor", och hos henne har jag dessutom hittat de flesta av mina favoritbloggar.
Än en gång väljer jag dock att hålla på awarden, utmärkelsen kommer när ni minst anar det :-)
Ninaninaninananinanananina..
Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist.
Jag har aldrig tidigare läst en bok som gett mig hjärtklappning men det gjorde den här.
Den innehåller så mycket - sorg, glädje, misär, skräck, lycka, kärlek, hopp, uppgivenhet, vänskap, förtvivlan.
Jag älskar den.
KP KP KP KP KP
(fem KP av fem möjliga)
Fucking frustrated
Som i dag till exempel:
Vår receptionist är ledig av personliga skäl.
Fine, inget konstigt i det, ledig måste man ju få vara.
Men om man ska vara ledig, ser man inte då till att någon annan gör det som man vanligtvis gör?
Nädå, inte på vår arbetsplats inte. Där skickar man ut ett mail och talar om att man ska vara ledig och sedan hur resterande kollegor (dvs den administrativa/assisterande delen av personalen, dvs Fräulein Possible) sköter täckningen av receptionen, som dessutom ligger ensam på entréplan, det bekymrar en mindre.
Eller som tidigt i våras då det åktes på en två veckor lång semester till varmare breddgrader.
Hur ordnades uppbackningen då månne?
Iiinga som helst problem den gången, det fanns en lång och väldigt utförlig arbetsbeskrivning där man tydligt och klart informerades om vad som skulle göra dagligen, och passningen av repan var föredömligt schemalagt och fördelad på oss andra.
Eller nej.
Så var det visst inte.
Absofuckinglutely NOT.
Man undrar också vad som egentligen avhandlas härnere under arbetstid, för det är få arbetsuppgifter som verkar flyta på. Kaffemaskinens uppsamlingskärl för överflödigt pulver och vätska är ofta fulla (hyperäckligt eftersom det snabbt bildas mögel), kaffepulvret däremot fylls inte på, det är oftast brist på muggar och glas, broschyrer saknas, småplocket fylls på lite si och så, och så vidare och så vidare in absurdum.
Men man kanske inte behöver anstränga sig när man lever ihop med sin chef?
Mäh!
Bokvalet var yngsta sonens, Tummen tittar på natten, i vilken det figurerar en bil med "billyktorna" påslagna. Det där bekymrade stora killen väldeliga för så "heter det ju inte".
Boken tog slut och han var fortfarande väldigt bekymrad över den, i hans tycke, helt felaktiga benämningen.
"Men mamma, det heter ju inte så, det heter något annat. Du vet, så där som de säger i Blixten."
"Jaha, du menar strålkastare?"
"Ja, så heter det!"
"Men man kan säga billyktor också"
"Nej, det är för nördigt för mig"
Jaha.
Ojdå.
Fyrbenta långnäsor
Vår ungtik höglöper just nu, behöver jag säga något mer....?
Gammelgubben, som faktiskt har fått uppleva de himmelska fröjderna hela TVÅ gånger, är djupt olycklig just nu.
Ynglingen, tillika Gammelgubbens son, är ÄNNU mer olycklig för i hans kropp pågår det något väldigt märkligt som han inte riktigt vet hur han ska hantera, och han kan för allt i världen inte förstå varför han inte får vara tillsammans med henne. I natt var han förvisad till pannrummet, för det där gnisslandet han framkallar driver oss till vansinne.
Måtte det snart vara över....
