....och historien upprepar sig
Fortsättning på mitt inlägg När människor...
I går var man och barn utkastade hemifrån och ett gäng tjejer hitbjudna för lite mat och umgänge. Vi var elva stycken allt som allt, och även om alla inte kände varandra sedan tidigare blev det en otroligt lyckad kväll med massor av skratt och diskussioner om det mesta mellan himmel och jord. Ljudnivån var hög! :-)
Efter ett antal timmar här hemma var det dags för en något decimerad skara att bege sig ut i stadens nöjesliv.
Vi var ute i rätt god tid med tanke på att det var lönehelg och väl inne på krogen konstaterade vi att det var gott om plats för oss att sätta oss ner och fortsätta gaffla.
Dock visade det sig ganska snabbt att Någon i gänget hade helt andra planer, för vi hann inte mer än komma in i lokalen och ställa oss i baren förrän det limmades friskt, och under resten av kvällen såg vi inte mer än glimtar utav denne Någon.
Ingen är felfri, inte heller jag, men jag förstår verkligen inte henne.
Jag har ingen aning om hur långt hon sträcker sig, men det jag har sett är tillräckligt och det är inte snyggt.
Inte någonstans.
Via andra har jag hört hur hon haft ångest över sitt beteende på bl.a. 40-årsfesten, så varför i hela friden bara köra vidare? Om man nu vet om att man blir på ett visst sätt när man dricker, är det då inte bättre att låta bli? Varför välja att dricka och riskera att såra den man lever med - eller ännu värre, hela ens äktenskap? Om man nu är missnöjd med sitt äktenskap, vilket hon aldrig har gett mig anledning att tro, så kanske man bör lösa det på andra sätt i stället för att söka uppmärksamhet hos främmande män.
I rest my case.
Eller vad fan vet jag.....
Hon kanske är en av alla dessa okända alkoholister. Hon kanske inte ens vet om det själv, men har problem med självkänslan. Om man inte tror att man duger, så vill man ha bekräftelse, speciellt efter en dosis med alkohol i hjärnan, då sentimentalismen sätter in och man känner sig så "missförstådd" eller plötsligt "klarsynt". Prata klarspråk med henne och riskera att förlora henne för ett tag, men jag tror hon behöver ärliga vänner som kan se och ställa upp. Själv hittade jag min mor bakom en gardin på en av stadens restauranger - grovhånglandes med en okänd man.
