Mor, lilla mor...
Känslan är fortfarande densamma.
"Om ett par veckor så får jag träffa den lilla individen som delar min kropp. Jag vet ju inte om det är en tjej eller kille, men oavsett kön så hoppas jag att jag kan vara precis en sådan fantastisk mamma som min mor varit för mig.
Givetvis har vi inte alltid haft en rosenröd relation. Min tonårstid var hemsk (och självklart var det mammas fel alltihop..). Nu i efterhand kan jag ju konstatera attt allt hon gjorde, det gjorde hon av kärlek, och hon fanns alltid där oavsett hur elak jag än var.
Mamma har alltid stöttat mig oavsett vad jag har beslutat mig för i livet. Jag kan inte minnas en enda moralpredikan, inte ens vid de tillfällena som saker och ting utvecklades precis som hon, i regel lite försiktigt, hade sagt att de skulle göra. Mitt val av pojkvänner har inte alltid fallit mor och far i smaken, men aldrig någonsin har det märkts i deras relation med killen i fråga.
Mamma bor 115 mil i från mig. Vi har inte jättetät kontakt men hörs av alltid då och då via mail eller telefon. Jag och maken åker "hem" ca två gånger per år och modershjärtat är här ca en gång per år (pappsen är svårare att lura hit). Kunde jag så skulle jag vara "hemma" oftare, men ekonomin tillåter inte riktigt det. Under min mammaledighet kommer jag dock att åka upp och stanna några veckor. Det ska blir underbart!
Jag har, och har alltid haft, en mor som trott på mig och att jag klarar av det jag förutsatt mig att göra. Det har helt klart stärkt mig som människa och jag hoppas, hoppas att jag kommer att kunna vara likadan i min relation med mitt/mina barn."
Mor, lilla mor, säg vem är väl som du?
Ingen i hela världen.
Älskar dig finaste mamma!
Vad fint du hade skrivit om mammisen. Världens bästa föräldrar har vi.......fast vi inte alltid har samma värderingar. Jag hoppas att du kör försiktigt nu och inte lika fort som du brukar kramiz
Vem är väl som mamma? Ingen!
Min mamma och jag har också haft våra duster, men man får ändå leta efter någon som är så generös och omtänksam som hon.
Var bor du? Du skrev att du har 115 mil till dina föräldrar...
Kram Anna
Pappa och jag tycker ju naturligtvis att just våra barn är de allra finaste och vi är stolta över er, glada över att vi har så bra kontakt med er alla fyra. De här dagarna när vi fick träffa er gick alldeles för fort.
Kramar i massor till dig och de dina!
Jag glömde skriva att den här texten har inklistrad i min adressbok. Är jag nere nångång så läser jag den och blir tröstad av den.
Vad fint du skriver om din mamma! Mysigt att känna så!
Visade du din mamma vad du skrivit?? Hoppas det, för det var så vackert!! :o)
