Att tänka efter
I måndags e.m. när jag hämtade yngsta sonen på dagis påpekade fröknarna att han hade väldigt svullna halsmandlar. På avdelningen går halsfluss så en viss oro fanns ju för att han hade fått det. Han fick stanna hemma med sin far på tisdagen och vid ett besök hos farbror doktorn ("OJ, vilka stora halsmandlar!!") konstaterades mycket riktigt streptokocker varvid Kåvepenin ordinerades.
Suck.
Maken har rätt mycket på jobbet och jag likaså, så snälla farmor och farfar lovade att ställa upp och VAB:a på onsdag.
I går efter lunch ringer det från dagis, dottern har misstänkt impetigo (svinkoppor), kan vi var snälla och hämta henne?
Dubbelsuck.
På kvällen läser jag Honungspojkens blogg och Att leva med Skalman och inser hur otroligt lite jag har att sucka över. Mina barn är friska. De kommer, om inget oförutsett händer, att växa upp till sjävlständiga, självgående individer. Jag behöver inte leva med ständig oro, ångest och sorg. Eventuella sjukdomar, som impetigo och halsfluss, försvinner efter en medicinkur.
När man är mitt upp i vardagen är det så lätt att glömma hur mycket man egentligen har att vara tacksam för.
Visst är det lätt att sucka över jobbiga saker i vardagen. Man måste ju ha rätt att tycka det är lite jobbigt ibland.
Fast visst har vi i allmänhet mycket att var tacksamma för!
TACK för min familj och mina vänner säger jag idag...
